Peakoil vår lycka eller förbannelse

Vi har byggt upp våra samhällen och utvecklat vår välfärd tack vare god tillgång på billig energi, främst olja, de senaste 60 åren. Oljan har blivit samhällets lycka och samtidigt vår förbannelse. Av den energi vi använder i Sverige är 37 % olja. Över 70 % är icke förnybar. Utan olja stannar samhället. Inga livsmedel, inga transporter, inga läkemedel och ingen fungerande infrastruktur.

Oljan tar aldrig slut

Peakoil (PO) beskrivs ofta som att oljan håller på att ta slut. Inget kan vara felaktigare. Oljan tar aldrig slut! Den bli bara dyrare och dyrare ända tills utvinningen av ny olja kräver mer energi än den ger tillbaka. Man talar om EROEI (/Energy Return on Energy Invested) Då upphör utvinningen. Problemet är att vi inte vet tidpunkten när detta inträffar men vi ser att den närmar sig allt snabbare.

Begreppet peakoil (PO) betyder endast att maximal produktion av olja inträffat. I en oljekälla, i ett land, globalt eller för en viss oljekvalitet.

Redan har över 80 länder nått peakoil och närmar sig eller har passerat tidpunkten, då de inte längre kan exportera olja, utan behöver den själva. Den så kallade Export Landmodellen. Och utsikterna att hitta mer olja och gas på land är små. Endast riskabel och dyr djuphavsborrning i bl a Arktis återstår.

Oroväckande

För Sveriges del är det oroväckande att två av våra tre stora oljeleverantörer Danmark och Norge nått peakoil, redan för 10 år sen. Och att produktionen minskar med 7 % per år. Officiella siffror från Oljedirektoraten i respektive länder. Tillsammans med Ryssland står de för 80 % av vår import av olja. Saken blir ju inte bättre av att myndigheterna i både Danmark och Norge har varnat Sverige att deras export kommer att minska efter 2015. Och hur reagerar Energimyndigheten. Man tiger still och förlitar sig på att marknaden ska lösa kommande oljebrist. Idag kommer 40 % av vår råolja från Ryssland som också har nått Peakoil. Och det är inte svenska staten som importerar råoljan utan multinationella företag som säljer sina oljeprodukter till dem som betalar bäst. Och våra tidigare mobiliseringslager av olja är sen länge tömda. Vår beredskap är försumbar.

Globalt inträffade peakoil för den finaste och viktigaste oljan (crued oil) redan 2006. Enligt IEA, november 2010. Just nu försöker vi få fram ny olja från sk icke konventionella källor som tjärsand, oljeskiffer etc. Energiutbytet från dessa är låg. Den sk nettoenergin (EROEI) blir allt sämre och är nu nere i 1:4 för den okonventionella oljan som många hoppas på för framtiden.

Peakoil – brutal realitet

Det betyder att det knappast är försvarbart att producera energi från tjärsand och oljeskiffer. Och energibristen lär komma som ett brev på posten. Det troliga är att produktionen faller brant. Konsekvenserna av peakoil blir en brutal realitet. Klarar vårt ränte- och skuldbaserade ekonomiska system detta?

Oljan och de fossila bränslena som vi nu fortfarande har kvar och kan utvinna måste därför användas för att ställa om till ett hållbart resilient samhälle. Som inte är beroende av olja för att fungera. Genom att energiutbytet vårt sk EROEI blir allt sämre, så är det en kamp om tiden för hinna ställa om.

Vår stora utmaning är att skapa detta annorlunda samhället med hjälp av den olja vi fortfarande har kvar. Vi har kanske 5-10 år på oss. Och vi måste starta nu och ta fram en plan B!

Martin Saar

Tidigare Energi- och klimatexpert på SVT nu ordförande i ASPO Sverige www.asposverige.se

 

Share
Bookmark the permalink.

Comments are closed